Rosenholms Julshow 2010 är nu dokumenterad historia. Läktaren var fullsatt, och elever och hästar jätteduktiga! Allt flöt på precis enligt planerna, och vi lyckades skapa riktig julstämning. Showen i korthet:

Alice kommer i juletid till ett varmt och soligt Underland, där den Röda Drottningen regerar. Eftersom Julen är kärlekens högtid, och den Röda Drottningen inte tycker om kärlek, har hon förbjudit Underlandets invånare att fira jul. Vid sin sida har hon draken Yabberwookie, en fruktansvärd, eldsprutande best. Yabberwookie utstrålar den värme som gör att det inte kan snöa i Underlandet, och därmed blir det heller aldrig vinter och julstämning. Röda Drottningens hejdukar spatserar glatt omkring i shorts och solglasögon, medan den Vita Drottningen (Röda Drottningens syster) och hennes anhängare olyckligt trånar efter julen. Däribland finns Hattmakaren (föredetta designer och leverantör av diverse julhuvudbonader, såsom tomteluvor, luciakronor och stjärngossestrutar), Haren och givetvis Kaninen.

När Kaninen anläder till Hattmakaren och Harens hemliga glöggbjudning (där givetvis dialogen består av julrim) och meddelar sina vänner om Alices ankomst till Underlandet blir det yster glädjeyra, och Hattmakaren och Haren flänger sedan runt i ridhuset tillsammans med underbara fjordingen Beauty. Beauty drar en pulka efter sig, och däri sitter Haren med neddragna skidglasögon och fladdrande öron. Diskoversionen av "Mer Jul" spelas, och publiken kommer igång rejält. Därefter kommer ett inslag med Röda Drottningens kortsoldater, som rider en kadrilj i sitt sökande efter Alice, accompanjerade av pampig marschmusik.

I sin flykt undan från alla galningar i allmänhet, men showmaskotarna Tweedledee och Tweedledum i synnerhet hamnar Alice till slut ensam i skogen. Där träffar hon på Katten, möjligtvis den tokigaste varelsen i hela föreställningen. Men som alla vet är ju oftast de tokigaste personerna de mest pålitliga (...eller?), och därmed förs Alice till slut till säkerheten hos den Vita Drottningen. Där får hon höra om den profetia som en gång förutspåtts i Underlandet. En profetia som berättar att hon, Alice, är den som kommer att besegra Yabberwookie, och kväva hans eld. Alice blir förstås väldigt upprörd, och börjar kalla varelserna i sin omgivning "tokiga" och "galna". De blir mycket smickrade, och släpar sedan med henne till Yabberwookie.

När Alice ställs inför Yabberwookie (föreställ dig en stor, svart nordsvenskkorsning (ja, Hilda spelade Yabberwookie), till signatursoundtracket för "Terminator") ryser och darrar publiken av skräck (och antagligen lite köld också). Historien tar dock en oväntad vändning när Alice lägger märke till att Yabberwookie på nära håll ser väldigt hänging ut. Hon får en idé, och plockar upp en halstablett ur fickan. Yabberwookie blir mycket intresserad, och tar gärna emot halstabletten, som hjälper direkt. Det visar sig nämligen att Yabberwookie har varit väldigt förkyld, och haft hög feber. Det är därför han har varit så grinig och ilsken, och det är hans feber som har hindrat snön från att falla. När Yabberwookie nu blir frisk visar det sig att han egentligen är en väldigt snäll drake, som inte alls vill ställa till med otäckheter.

När folket får reda på att Röda Drottningen har blivit av med sitt vapen väljer de en ny drottning; den Vita Drottningen, och Underlandet får återigen fira jul! Detta uppfylls ögonblickligen av Luciatåget, som kommer inridandes med sånger och julstämning. Därefter kröns Årets Häst, som detta året blev Verona, och sedan är showen slut.

Efteråt bjöds det på fika i kafeterian, och alla var imponerade och mycket nöjda. En av alla var jag; mina elever har varit superduktiga!

Har dessutom gjort en namnskylt till Athena i julklapp, och håller just nu på att välja om jag ska klistra på blingbling eller inte. Blir ju ganska dammigt i stallet, men jag kan nog vara där och putsa...

Den här hösten har verkligen gått ofantligt snabbt! Jag satt och skulle fylla i hästpärmen häromkvällen (vid varje arbetsdags slut skriver jag hur många lektioner hästarna har gått under dagen) och bläddrade bakåt för att ta en ny, tom sida ur plastfickan som sitter bakom de ifyllda bladen. Jag bläddrade och bläddrade. Varje blad representerar en hel vecka. Det var en tjock bunta ifyllda veckoblad i pärmen! Men jag kunde väl omöjligtvis ha haft så många lektioner redan? Tre lektioner varje kväll... Jösses. Det blir en massa lektioner det. Tiden har bara flugit förbi! Så jag tänkte tillbaka lite, till de där första veckorna. Vilken ångest jag hade inför varje arbetsdag! Prestationsångest då alltså. Förmiddagarna passerade som vatten mellan fingrarna, ju mer man försökte hålla kvar tiden, desto fortare rann den undan. När slutade jag känna så egentligen? Och när började jag se fram emot att eleverna skulle komma, så att jag skulle få träffa dem igen? För det är så jag känner nu. Till våren kommer det att bli en liten omändring i schemat. Jag ska börja ha lördagslektionerna också, och för att jag ska få två lediga dagar i veckan ändå blev det tal om att jag skulle överlåta några av veckolektionerna till Ylva, ridskolechefen. Men det kändes helt omöjligt att välja bort ens en enda grupp. Jag älskar alla mina grupper! Nu tror jag i alla fall att det har löst sig ändå, genom att Elina tar varannan söndag, och jag därmed blir ledig två dagar varannan vecka, och en dag varannan. Gott med mer pengar i kassan också.

Om en vecka är det julshow på ridskolan. Jag har skrivit ihop ett manus; "Alice (räddar julen) i Underlandet", och det ska bli väldigt spännande att se det färdiga resultatet. Mycket jobb innan dess bara.

Athena har nu hållit sig frisk och oskadad i hela tre veckor *grabbar tag i träskallen*. Vi har äntligen kommit igång med träningen på allvar, och i söndags red vi vår första lektion ihop, för dressyrtränaren Åsa Thelning. Det var superkul! Åsa tyckte att det var en väldigt trevlig häst, med bra steg och takt. Dock lite oliksidig. Och det var ju inget nytt, direkt. Men nu fattar hon i alla fall högergaloppen relativt frivilligt (Okej då, jag erkänner. Jag började ge henne en godisbit varje gång hon gjorde det. Alla sätt är bra utom de dåliga, och vägen till en Haflingers hjärta går spikrakt genom magen. Utan halka och annan sjaskig vinterpåverkan.), så det går helt klart framåt! I förrgår hade jag en sadelutprovare ute, med en hel skåpbil full med sadlar, så nu har hon äntligen fått sig en sadel som ligger bra. Det är en Trainers Professional, av den gamla modellen. En svart hoppsadel är det. Riktigt snygg dessutom! Så småningom blir det en dressyrsadel också, men det är åtminstone lättare att rida dressyr i en hoppsadel än att hoppa i en dressyrsadel. Och idag var hovslagar-Micke här och drog på vinterdojorna på Frökenmadame, så imorgon blir det skogen för första gången sen snön kom. På med säkerhetsbältet, säger jag bara! Athena och jag ska rida ut tillsammans med Tove och Silvya, och det ska bli jättekul!

I lägenheten är nu julmysstämningen på topp. Adventsljusstake, -stjärna och -ängel i fönstren, tända ljus på borden, chokladkalender på väggen och julhästen liggandes på soffryggstödet. Snön gnistrandes utanför fönstren, tillsammans med hästar i tjocka vintertäcken. Och så går man ut, och är efter tio meter ute på den vackra gårdsplanen, med herrgården liggandes som en gul julbakelse i ena änden, med stjärnor och ljusstakar i de otaliga fönstren. Och efter femton meter till är man i stallet, hos sin vackra, mysiga sagohäst.