Jag kom upp till Linköping söndagen den 23 februari, och fick då träffa mitt ljus igen! Tro det eller ej, men hon blev inte sur på mig. När jag kom tillbaka efter en veckas Karlskronavistelse vid jul var det tur att blickar inte kunde döda, för då hade en förkolnad hög suttit här på datorstolen och inte skrivit. Nu tittade hon bara väldigt chockat på mig, och tuggade snabbt i sig mina mutmorötter utan att behöva trugas. Efter den kvällen väntade en härlig vecka (dock med 20 minusgrader) tillsammans med Gith och Malin och de fem hästarna. Jag stod på backen och höll lektion, och de red tills bakarna ömmade.
Söndagen därpå flyttades sedan hästarna till skolan. Nu börjar allvaret! Lambi gick in i sitt nya stall med spetsade öron, och pussades sedan nöjt med Joule genom boxgallret. Tur att de har varandra. Det var med blandade känslor jag lämnade henne för kvällen. Även om hon verkade lugn vet jag att det måste vara konstigt för dem att plötsligt befinna sig i ett nytt stall. Samtidigt som jag var lättad för att hon verkade obekymrad drabbades jag återigen av känslan av människans själviskhet. Vi flyttar hästarna hit och dit efter våra behag, rycker upp dem från deras flock, och ger dem inte ens en förklaring. För hur skulle vi kunna det?
Återföreningen med klassen var... färgstark! Och högljudd. Alla pratade i munnen på varandra hela dagen, tills både elever och lärare fick ont i huvudet. Roligt att se allas hästar, det är några nya, och alla de gamla har utvecklats mycket på året som gått. Lambi och Joule fick gå tillsammans med Adina, Rebeckas stora mörkfuxsto, som är lite bossig. Men det verkar gå bra hittills. De håller sig på sin kant, och hon på sin. Stämningen i klassen är på topp, och alla är jätteglada över att vara tillbaka.

Schemat ser ut som följer:
Måndag: Instruktörskunskap (en i klassen håller lektion, och vi rider varandras hästar)
Tisdag: f.m: Hoppning Ridskoleövningar Loa Axén, e.m: Instruktörskunskap (en i klassen håller lektion, och vi rider varandras hästar)
Onsdag: Dressyr Ridskoleövningar Malin Hansson
Torsdag: Dressyrträning Malin Hansson
Fredag: Hoppträning Loa Axén

På måndagen red Pia Lambi lite i ridhuset, och på tisdagen red hon henne på hoppövningarna. På onsdagen ringde sjukgymnasten till mig och sade att jag fick rida! "Varför sitter du där då?", skrek Malin från mitten av ridhuset till mig där jag satt på läktaren "Gå och sadla din häst!". Jag blev helt skakig. Hjärtat började bulta som klövarna på en skenande noshörningshjord (har de förresten klövar?). Lambi hämtades in från hagen, med svansen full av spån. Hon trodde nog inte sina öron när jag berättade att jag skulle rida henne, för hon reagerade inte nämnvärt. En snabb avborstning, på med sadel och träns. Genom ett mirakel hade katten Nisse spytt på mattan hemma, och jag trampat i det, och därigenom blivit tvungen att byta ut mina mjukisbyxor mot ridbyxor just den här dagen. Någon mer som tror på ödet? Allt gick som på räls. Kom fram till ridhuset precis lagom till att vi blev insläppta, men hann tack och lov ändå med att få ett par gliringar från avundsjuka kamrater om särbehandling för att jag fick använda pall till uppsittningen. Jag älskar uppmärksamheten jag får, även om jag kanske inte älskar skälet. ;) Ridningen fortsatte gå lika bra. Halvhalter vid varje bokstav under en långsida, sedan var Lambi ihop och på tygeln. Måste jag säga att det kändes underbart? Skänkelvikning längs långsidorna, tagen bakdel på volterna. Sedan vänster galopp, och vi fullkomligen svävade fram! Aldrig har hon varit så lätt redan från början. Jag kunde fokusera helt på min sits. Visst gjorde benet ont, men det var inte tal om att avbryta nu när jag äntligen satt på hästryggen! Högergaloppen var lite stelare, men hon gjorde ändå så gott hon kunde. Efter det var jag nöjd. Jag skrittade av min pärla, och tog mig sedan mycket mödosamt ner på marken igen. På väg tillbaka till stallet höll jag på att snubbla på kryckorna flera gånger, så trött var jag. Men mycket nöjd! När jag sedan kom till skolan efter lunch sade Helena att hon var imponerad av min ridning! Och Malin Hansson, instruktören, sade att Lambi aldrig hade gått så bra så tidigt förr. *lycklig* Att det sedan blev till att ligga i sängen hela dagen därpå behöver jag inte berätta. Då red i alla fall Marie ut på Lambi. Skönt för henne att få lite omväxling!