Efter uppvärmningen fick jag och Athena galoppera på volten i båda varven och skutta över ett lågt hinder gjort av sockerbitar och en bom, med en markbom framför. På grund av materialbrist fick Gith använda en avbruten bom, och därför blev hindret bara en och en halv meter brett. Det var dock väldigt nyttigt, eftersom jag har en tendens att hoppa snett över hindret vid hoppning på volt. Nu var jag tvungen att rama in och rida för ytterhjälperna för att vi inte skulle missa hindret. Athena skötte sig kanon, och hade riktigt roligt. Hon älskar verkligen att hoppa! :) När vi var ordentligt framhoppade fick vi börja med övningen.

Beskrivning: Man börjar med de två hindrena som står på ena kortsidan, och låter hästen arbeta över dem som på en liten åttvolt. Eftersom vägarna är väldigt snäva krävs det att hästen vänder för ytterhjälperna och orkar korta galoppen tillräckligt, för att den ska kunna genomföra övningen i balans. Hindren ska inte vara höga, ca 50-60 cm är lagom. Målet är att gymnastisera och stärka hästen, att den ska vara följsam och avspänd, och hoppa runda språng över hindren. När ekipaget har hittat vägarna och kommit in i en jämn rytm kan de fortsätta på en bruten linje ut mot långsidan och över stigsprånget. Avslutningsvis rids ett varv på volten över det smala hindret för att återfå balans och lyhördhet.

Athena genomförde övningen väldigt bra. Hon var mjuk och uppmärksam, och väldigt positiv. Jag är även nöjd med min egen insats, bortsett från att jag blev lite spänd när vi styrde mot stigsprånget. Det var högre än de andra hindren, och då blev jag lite feg. Det resulterade i att vi fick sämre galopp emot, och att Athena därför fick ta i onödigt mycket över hindret. Så det får vi fortsätta jobba med, plus att jag måste komma ihåg att trampa hälarna framåt-nedåt även över större hinder än 70 cm. Nu glider underskänkeln bak, och därmed överlivet fram, åt skogen för mycket. I slutet av passet låg stigsprånget på 95 cm (enligt Gith på närmare 97 cm), och det var inte minsta problem för Athena att hoppa den höjden. Jag tror dessutom att det är lättare att hoppa en bana där alla hinder ligger på ungefär samma höjd, eftersom det inte blir samma psykiska grej att "nu styr vi på det högsta hindret". Så snart kan vi nog hoppa banor på 90-100 cm. Det vore riktigt tufft! Min underbara häst! :)

Igår var det träning på Vreta för Malin Hansson. Vi tränade skänkelvikningar. Vi skulle rida från hörnbokstaven till x, rakställa och runda Malin där innan vi flyttade tillbaka ut till långsidan igen till nästa hörnbokstav. Athena tyckte att övningen var väldigt behaglig, antagligen eftersom så tvära förflyttningar liknar westernridningens sidepass som vi tränat så mycket på. I vilket fall var hon så duktig att Malin utbrast "Hon är ju bara SÅ häftig!" (Och: Ja, jag samlar på Malincitat som uttrycker positiva saker om Athena.) I galoppen fick jag för första gången uppleva hur det känns att "pluppa runt" och låta hästen göra jobbet (istället för att jag ska galoppera åt henne). Ljuvligt, vill jag lova! Det allra roligaste är att Athena är så positiv och nöjd, och att hon verkligen tycker att det är roligt att träna. Det peppar mig mer än något annat att göra mitt allra bästa. Det, och att Malin lagt märke till att jag gör mina "läxor", dvs tränar på det hon säger åt mig att träna på, mellan passen.

Idag är Athena ledig, och jag ska försöka plugga. Nu när jag har skrivit det här får jag väl hasa ner från mina rosenmoln och ta mig i kragen. Imorgon ska jag iväg och titta på westerntävling, och då vill jag inte ha något skolarbete hängandes över mig. Jag ser verkligen fram emot morgondagen, det ska bli jättekul och inspirerande, särskilt eftersom Athena och jag nu äntligen har en komplett westernutrustning. Jag köpte träns och tyglar begagnat från en kvinna i Ödeshög. Jättefina grejor, och säljaren i fråga var dessutom väldigt trevlig. Hon är engagerad i Double W, en av westernklubbarna i Östergötland. Roligt att lära känna lite westernfolk också. :)