Jag är faktiskt riktigt nöjd med veckan hittills. Jag blev nyss färdig med den sista läsningen inför seminariet i morgon. Sedan i måndags eftermiddag, när den nya kursen inleddes (Svenska) har jag läst två böcker, samt två kapitel i ett par andra läroböcker. Eftersom första delkursen, som sträcker sig över fyra veckor, har en boklista med sju titlar (med ett genomsnittspris på 300 kr...hmm...d.v.s 2100 kr sammanlagt) tillbringar jag all min tid på biblioteket, där böckerna finns som referenslitteratur. Enda nackdelen är att böckerna inte får vistas utanför bibliotekets dörrar, men jag kan stå ut med träsmak i baken när lärarna begär att vi ska hosta upp så vettlösa summor. Jag har utgifter nog som det är, med lägenhet, häst och resor. Suck. Men det har alltså fungerat riktigt bra denna veckan. Skönt!

Ikväll släpade jag som vanligt med mig Fröket till Vretaridhuset och Maliablo Hansson. Eller borde jag kanske säga att det var hon som släpade med mig? Damen med Mustaschen var grymt taggad idag! Dagen till ära fick jag låna Giths dressyrsadel. Den låg helt okej på Athena, men min ändalykt är något för stor för ett sextontums säte, vilket resulterade i en travsits á la Skål med Kräm. Malin var dock nöjd ("Det SKA skumpa när man rider dressyr, det är då det är RÄTT!" (citat från den ljuva KY-tiden, ack ack)). Det är bara att hoppas att jag får en massa jobb på cafeterian framöver, så att jag kan köpa mig en egen dressyrsadel. Innan sommaren måste jag ha en i varje fall, men varför just det är så viktigt ska jag inte avslöja riktigt än. Det är stora planer på gång!

Malin hade kommit på riktigt roliga övningar ikväll. Vi red bland annat halva bakdelsvändningar i både skritt, trav och galopp innanför fyrkantsspåret. Först missförstod jag uppgiften och hade Athena väldigt rak, nästan motställd, genom vändningarna. Men när Malin sade att det här, det var en utmärkt övning för att jobba med vår stela högersida, då trillade myntet ner. Det är märkligt vad man gör saker svåra ibland. Så fort jag började tänka annorlunda, och följdaktligen rida annorlunda, blev det lekande lätt. Jag kunde ha henne rak på rakt spår, och sedan ta en förhållning, ha kvar stödet på yttertygeln och samtidigt ha henne böjd runt innerskänkeln i vändningen. Och hon följde högertygelns ledande tygeltag utan att skjuta ut vänsterbogen och flyta ut, eller bara välta till höger som hon brukar. Jag vet inte vad som hände, men jag fick en riktig aha-upplevelse. Det var länge sedan det hände i ridningen, och jag hade glömt bort hur ljuvlig den känslan är. Nu ska jag krypa i säng. Hoppas att jag får drömma om bakdelsvändningar i natt...