Igår tränade Athena och jag för Malin Hansson igen efter en lättjefylld jul och ett dito nyår. Under julen var jag hemma på Sturkö från den 23:e till den 26:e, och över nyår var Mattias och jag i Sälen tillsammans med fem av hans kompisar. Det var verkligen underbart att komma iväg, och trots min oro fungerade skidåkningen riktigt bra efter ett par dagar. Eftersom jag inte har stått på ett par skidor sedan före benbrottet var jag rädd att balansen och benstyrkan inte skulle räcka till, men så var alltså inte fallet. Det är superhärligt att åka skidor, och tre av dagarna hade vi god tur med vädret och fick åka i solken och utan isiga vindar. Det var bara en av dagarna som jag hade riktig hemlängtan, eller ska jag kanske säga Athenalängtan? Annars klarade jag mig hyfsat från det dåliga samvete som alltid brukar drabba mig när jag åker iväg. Jag kom hem i torsdags kväll, den 5:e januari. I fredags var Frökenmadame mer än lovligt pigg, men det gick som tur väl var över ganska snabbt. Dock tyckte jag att hon var lite för trippig i dressyren, och att galoppfattningarna inte var tiptop, men med tanke på att hon varit ledig ett tag tänkte jag att det fick jag väl ta. Med andra ord hade jag inte några högre förväntningar när jag red iväg till Vreta igår. Men visst är det roligt att hästar aldrig slutar förvåna en? Athena går från klarhet till klarhet, även utan mina ansträngningar tydligen. Jag var genomsvett och helt slut, men Athena orkade rulla på i samma korta galopptempo som de vältränade halvbloden. Det har INTE funkat förut, utan hon har orkat ett tag. Sedan har hon blivit lång och flack så att jag har fått bryta av och fatta ny galopp. Vi red mycket på mittvolten, flyttade in framdel och bakdel och förböjde. Vi red även sluta i galopp längs långsidan. Lektionens höjdpunkt var när vi skulle fatta galopp ur svag öppna, och fick till en helt ljuvlig fattning och galopp. Rund, kort och samlad. Dagens Malincitat: "Jag har aldrig varit med om en så samarbetsvillig haflinger förut, hon är fantastisk!" Vidare sa hon att hästen gjorde allt och var med på allt, och att jag därför skulle koncentrera mig på mig själv. Hålla ihop händerna. Nu går det inte att skylla på unghästhandställning längre, utan nu ska händerna ihop och upp. Det blir inte lätt, men jag älskar att ha något specifikt att träna på! Dessutom får jag lov att klippa pälsklingen igen, hon blev helt genomsvett igår.

Direkt när jag kommit hem med Athena till stallet efter träningen följde jag med Gith och Prinsen tillbaka och filmade deras pass. Förutom ett oväntat dubbel-S (Skutt med Skruv) á la Prinsen (som resulterade i en sandig ridhjälm för Giths del då hon galopperade utan stigbyglar på volten) var deras prestation klart godkänd, även om Prinsens dagsform inte riktigt var så sprudlande av energi som man kunde önska. Tänk att vi har kommit så långt med våra små ponnysar! Det hade man inte kunnat tro då i början...