Vår igen!


Dags för det årliga blogginlägget! Som jag längtat! Inte lätt att hålla sig härifrån kan jag lova, men jag har ansträngt mig och lyckats. Heh...
 
Vad som hänt sedan sist:
  • Jag har tagit grönt kort (en besvikelse ur accessoarsynvinkel - man fick inget grönt kort, det registrerades digitalt) och får nu rida bland de stora barnen, PÅ RIKTIGA TÄVLINGAR!
  • Lotemannen och jag har startat två dressyrtävlingar, en LB:1 i oktober på Heda, samt en LC:2 nu i februari på Mjölby ridklubb. Första gången fick vi 58,63% och senast fick vi 63,04. Duktig häst!
  • Athena har fått diagnosen mineraliserat senfäste på höger framben. Det är ytliga böjsenan som krabbar. Senan är på grund av inlagrad kalk inte lika flexibel som den bör vara. Därför har Athena med ett halvårs mellanrum fått två senskideinflammationer som resulterat i en stor, genomgående galla ovanför kotleden. Efter att vi för andra gången kortisonbehandlat senskidan fick vi tid hos en ultraljusspecialist, som alltså kunde ställa diagnos. Mineralisering av senfästen hos häst är än så länge ett ganska outforskat område och man vet inte riktigt varför det uppstår. Det enda veterinären kunde säga efter ett par veckors luskande var att enstaka hästar drabbas. Av de hästar som hennes kollega, relativt sett expert inom området, hade stött på hade endast en tillfrisknat helt.

    Så antagligen kommer Athena aldrig att återfå full funktion i senan, och det är ju inte riktigt ultimat hos en häst som har ett par-tre centimeter högre bakdel än framdel, har ett gediget bogparti och väldigt korta, stumma kotor fram. Sammanfattning: en häst av hennes typ belastar redan frambenen lite för mycket, utan att dessutom ha en funktionsstörning i stötdämpningssystemet. Detta kan vi dessutom krydda med att fröket gillar hopp och studs lite för mycket för sitt eget bästa. Suck.

    Nu får hon hålla till godo med att bara bli riden fem dagar i veckan (eventuellt med lite abstinensskritturer utöver det). Vi travar väldigt lite, eftersom traven är mest påfrestande för senan. Vi har fått sluta hoppa, men ska istället satsa fullt ut på reining och trail. Jag håller stenkoll på hennes galla, och det verkar som att den mår bra av det nya schemat. Den är numera obefintlig. Och då menar jag inte obefintligt liten utan just obefintlig. SKÖNT! Vi har dessutom slagit in på trickträningsvägen, nu kan hon buga när jag sätter mig ner, samt början till spansk skritt både avsuttet och uppsuttet. Hon tycker det är jättekul!
  • Athena var iväg på betäckning i somras, men blev inte dräktig. Hingsten heter Nobody och kommer från Italien, en riktig liten läckerbit. Men som sagt tog det sig inte fastän jag var utan henne i fem veckor. :( "Men mineraliseringen då, hur är det med ärftligheten?", tänker ni kanske. Det finns inget som hittills pekar på att det går i arv. Inte på humanitärsidan heller, där forskningen är mer gedigen. Men jag var ändå noga med att välja en hingst av den gracilare haflingertypen. Manken ska dessutom vara högre än korset och framkotorna ska vara normala. Hos Nobody lyckades jag pricka av både kravlista och önskelista (snygg exteriör i övrigt, mycket tagel, och trevliga gångarter), men som sagt bidde det ju inget föl. :( Athena får dock komma tillbaka gratis i år och det finns några andra hunkhingstar där också... ;)
Mycket mer vadde det inte. Jag går i skolan som vanligt, skriver exjobb just nu. Jag, Matte och Matsekatten har det fint. Vi bor kvar på samma plats och det mesta är oförändrat faktiskt.
 
Framtiden då? I den allra närmaste framtiden, det vill säga ikväll, ska jag och Lotetrollet bege oss till Vreta och Malin på dressyrträning. Det ska bli kul! På lite längre sikt har vi en LB:1a inbokad i mitten av april på Heda, och sedan kanske vi vågar försöka oss på ett LA-program på Vreta i slutet av maj... Det känns inte alltför avlägset i alla fall. :) Athena och jag ska vara med på en träningstävling hos Ronny Åman den 23 mars. Förutom det måste vi försöka hitta en westerntränare som vi kan börja träna lite för. Vi har massor att lära inom både reining och trail!
 
Och bloggen då? Jag lovar ingenting, för det jag lovat tidigare har jag inte levt upp till. Så vi får väl se! >=)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0