I slutskedet av ett ex-jobb är det väldigt najs med en hjälpsam karl! Matte tog Athena idag och så red vi ut en lite längre skrittur barbacka. Sussie och Daphne hängde också med, vilket alltid är trevligt. Vädret såg jättehärligt ut i morse, när vi var inomhus. Solen sken och värmde genom fönstren. Men ack så kallt det var ute! Det blåste nämligen halv orkan. Det är lite märkligt, men jag blir alltid lite knäpp när det blåser. Precis som hästarna ofta blir. Är de alltså en förnuftig kombination med en vild Karin på en en vild häst? Kanske inte, men kul blir det!

 

När vi red förbi brevlådorna var vi till exempel tvungna att kolla om det fanns någon post. Eller ja, jag vet just inte om Lotus kände något större begär till posten i fråga, men han hängde i alla fall villigt med fram till brevlådorna. Eftersom jag inte ville luta mig alltför långt åt sidan när jag satt barbacka nådde jag inte riktigt ner till brevlådelocket. Så jag safeade och lyfte locket med tåspetsen för att sedan kunna kolla innehållet i lådan. Men precis när jag skulle sänka ned locket lite försiktigt igen tog Lotus ett steg åt sidan. Han hade tydligen glömt att mina ben inte är töjbara. Så jag tappade metalllocket. Ner på metallådan. Överraskande nog tyckte Lotus att det vore säkrast att lägga mer än ett stegs avstånd mellan sig och vad-det-nu-var-som-lät-så-läskigt. Helst för två sekunder sedan.

 

Men jag trillade faktiskt inte av. I samma ögonblick som Lotus kastade sig iväg passade Athena på att skaffa sig ett doftminne av Daphnes bakdel. Detta var inte populärt, vilket Daphne visade genom att skrika i högan sky. Vilket i sin tur distraherade Lotus mitt i flykten, lagom länge för att jag skulle kunna förändra mitt plötsliga framstupa sidoläge till ett mer upprätt sådant.

 

Jag kunde ju inte ge upp mitt öppna-brevlådanförsök så lätt, utan höll på att trilla av ytterligare en gång innan Lotus fann sig i att stå stilla vid brevlådan medan jag böjde mig ned och lade handen på locket. Men det var läskigt, så jag får nog fortsätta med skrammelträningen avsuttet imorgon. Eller med sadel på, åtminstone.

 

Jag slapp alltså göra min första avtrillning på Lotus idag också. Den enda som har trillat av honom än så länge är Matte, och det var när Lotus snubblade och gick ner på knä. Ingen konstig avtrillning alltså. Undrar när det blir dags för mig...

 

Resten av ridturen gick mycket lugnare till. Vi fick ge upp försöket att öppna en grind, eftersom den bara blåste igen hela tiden när vi försökte rida igenom. Men vid det tillfället kunde knappast Lotus få skulden. Han var jätteduktig och lugn, fastän jag låg fram över halsen på honom och försökte öppna grinden mitt i orkanen. Så vi fick rida runt sommarhagen istället för igenom den. Tur att vi har så många ställen som vi får rida på!

 

När vi kom ut på fältet fick vi uppleva hur det är att bo på Östgötaslätten. Hade vi sträckt ut armarna hade inte allt knäslut i världen fått oss att stanna på hästryggen. Då hade vi blåst av. Men visst är det pampigt ändå, vädrets makter? Jag tror att vi som håller på med hästar upplever väder på ett annat sätt än "vanliga" människor, eftersom vi blir så medvetna om hur hästarna reagerar vid olika väderlekar. Personligen älskar jag när vädret är lite vilt och oberäknerligt, för då blir hästarna som piggast. Och därför blir jag det också. :)