Jag är faktiskt riktigt nöjd med veckan hittills. Jag blev nyss färdig med den sista läsningen inför seminariet i morgon. Sedan i måndags eftermiddag, när den nya kursen inleddes (Svenska) har jag läst två böcker, samt två kapitel i ett par andra läroböcker. Eftersom första delkursen, som sträcker sig över fyra veckor, har en boklista med sju titlar (med ett genomsnittspris på 300 kr...hmm...d.v.s 2100 kr sammanlagt) tillbringar jag all min tid på biblioteket, där böckerna finns som referenslitteratur. Enda nackdelen är att böckerna inte får vistas utanför bibliotekets dörrar, men jag kan stå ut med träsmak i baken när lärarna begär att vi ska hosta upp så vettlösa summor. Jag har utgifter nog som det är, med lägenhet, häst och resor. Suck. Men det har alltså fungerat riktigt bra denna veckan. Skönt!

Ikväll släpade jag som vanligt med mig Fröket till Vretaridhuset och Maliablo Hansson. Eller borde jag kanske säga att det var hon som släpade med mig? Damen med Mustaschen var grymt taggad idag! Dagen till ära fick jag låna Giths dressyrsadel. Den låg helt okej på Athena, men min ändalykt är något för stor för ett sextontums säte, vilket resulterade i en travsits á la Skål med Kräm. Malin var dock nöjd ("Det SKA skumpa när man rider dressyr, det är då det är RÄTT!" (citat från den ljuva KY-tiden, ack ack)). Det är bara att hoppas att jag får en massa jobb på cafeterian framöver, så att jag kan köpa mig en egen dressyrsadel. Innan sommaren måste jag ha en i varje fall, men varför just det är så viktigt ska jag inte avslöja riktigt än. Det är stora planer på gång!

Malin hade kommit på riktigt roliga övningar ikväll. Vi red bland annat halva bakdelsvändningar i både skritt, trav och galopp innanför fyrkantsspåret. Först missförstod jag uppgiften och hade Athena väldigt rak, nästan motställd, genom vändningarna. Men när Malin sade att det här, det var en utmärkt övning för att jobba med vår stela högersida, då trillade myntet ner. Det är märkligt vad man gör saker svåra ibland. Så fort jag började tänka annorlunda, och följdaktligen rida annorlunda, blev det lekande lätt. Jag kunde ha henne rak på rakt spår, och sedan ta en förhållning, ha kvar stödet på yttertygeln och samtidigt ha henne böjd runt innerskänkeln i vändningen. Och hon följde högertygelns ledande tygeltag utan att skjuta ut vänsterbogen och flyta ut, eller bara välta till höger som hon brukar. Jag vet inte vad som hände, men jag fick en riktig aha-upplevelse. Det var länge sedan det hände i ridningen, och jag hade glömt bort hur ljuvlig den känslan är. Nu ska jag krypa i säng. Hoppas att jag får drömma om bakdelsvändningar i natt...

Igår tränade Athena och jag för Malin Hansson igen efter en lättjefylld jul och ett dito nyår. Under julen var jag hemma på Sturkö från den 23:e till den 26:e, och över nyår var Mattias och jag i Sälen tillsammans med fem av hans kompisar. Det var verkligen underbart att komma iväg, och trots min oro fungerade skidåkningen riktigt bra efter ett par dagar. Eftersom jag inte har stått på ett par skidor sedan före benbrottet var jag rädd att balansen och benstyrkan inte skulle räcka till, men så var alltså inte fallet. Det är superhärligt att åka skidor, och tre av dagarna hade vi god tur med vädret och fick åka i solken och utan isiga vindar. Det var bara en av dagarna som jag hade riktig hemlängtan, eller ska jag kanske säga Athenalängtan? Annars klarade jag mig hyfsat från det dåliga samvete som alltid brukar drabba mig när jag åker iväg. Jag kom hem i torsdags kväll, den 5:e januari. I fredags var Frökenmadame mer än lovligt pigg, men det gick som tur väl var över ganska snabbt. Dock tyckte jag att hon var lite för trippig i dressyren, och att galoppfattningarna inte var tiptop, men med tanke på att hon varit ledig ett tag tänkte jag att det fick jag väl ta. Med andra ord hade jag inte några högre förväntningar när jag red iväg till Vreta igår. Men visst är det roligt att hästar aldrig slutar förvåna en? Athena går från klarhet till klarhet, även utan mina ansträngningar tydligen. Jag var genomsvett och helt slut, men Athena orkade rulla på i samma korta galopptempo som de vältränade halvbloden. Det har INTE funkat förut, utan hon har orkat ett tag. Sedan har hon blivit lång och flack så att jag har fått bryta av och fatta ny galopp. Vi red mycket på mittvolten, flyttade in framdel och bakdel och förböjde. Vi red även sluta i galopp längs långsidan. Lektionens höjdpunkt var när vi skulle fatta galopp ur svag öppna, och fick till en helt ljuvlig fattning och galopp. Rund, kort och samlad. Dagens Malincitat: "Jag har aldrig varit med om en så samarbetsvillig haflinger förut, hon är fantastisk!" Vidare sa hon att hästen gjorde allt och var med på allt, och att jag därför skulle koncentrera mig på mig själv. Hålla ihop händerna. Nu går det inte att skylla på unghästhandställning längre, utan nu ska händerna ihop och upp. Det blir inte lätt, men jag älskar att ha något specifikt att träna på! Dessutom får jag lov att klippa pälsklingen igen, hon blev helt genomsvett igår.

Direkt när jag kommit hem med Athena till stallet efter träningen följde jag med Gith och Prinsen tillbaka och filmade deras pass. Förutom ett oväntat dubbel-S (Skutt med Skruv) á la Prinsen (som resulterade i en sandig ridhjälm för Giths del då hon galopperade utan stigbyglar på volten) var deras prestation klart godkänd, även om Prinsens dagsform inte riktigt var så sprudlande av energi som man kunde önska. Tänk att vi har kommit så långt med våra små ponnysar! Det hade man inte kunnat tro då i början...