Vill bara inleda med att berätta att "hopp"tävlingen gick bra! Vi tog oss över alla hinder i rätt ordning, och ett hinder till och med i galopp. En vit rosett pryder nu min vägg i väntan på sällskap från de andra rosetterna som än så länge fortfarande är Sturköbor. Roligt var det, och då speciellt att se alla mina elever göra en kanondag i paddocken. Alla tog sig runt banan, och ridningen var riktigt trevlig. Dessutom blev jag på nytt tävlingssugen, det var ett tag sen nu.

Igår var jag på kurs i Karlshamn (Vilken fin anläggning ridskolan har där!) för Björne Carlsson, före detta landslagsryttare. Kursen hette "Hopplektionsidéer", och bestod först i fyrtiofem minuters teori och samtal, varefter det blev ridning. Jag var med från marken, dels pga att jag inte fick nys om kursen förrän i fredags, och dels eftersom jag faktiskt inte har någon hopphäst just nu. Lite trist, för jag blev hemskt ridsugen när jag var där! Teorin handlade främst om vikten av markarbete och att träna ryttarnas position, följsamhet och balans. Björne berättade om när han för några år sedan var på landslagsträning för en elitryttare från USA (kommer inte ihåg namnet). Första dagen var läktaren fullproppad med folk, alla ivriga att få titta på Sveriges duktigaste ryttare. Men tji fick de. Hela passet var det enda ryttarna fick göra att stå i lätt sits. I skritt, trav och galopp. De hoppade inte ett endaste hinder. Björne sneglade då och då upp på läktaren, och undrade vad folk tänkte, när de bara red runt där. Men tränaren ansåg att en ryttare med god balans och med förmågan att inverka lagom mycket på hästen inte hade några problem att sedan följa hästen över höga hinder. Och detta vågade han demonstrera på landslagsryttarna inför en stor publik.

Vidare pratade vi om hur viktig hinderhöjden tyvärr är för lektionsryttarna, och hur vi ska kunna arbeta för att de mer ska börja värdesätta kommunikationen med hästen, samt att träna sin egen balans och följsamhet över små hinder. Jag kom därifrån med ett antal bra övningar. Idag ska mina elever passande nog hoppa, och jag... Jag ska våga sänka hindren och höja kraven!

Imorgon (söndagen den 26/9) är det hopptävling på ridskolan. Kl 10.00 är det blåbärshoppning (40 cm), och ca kl 11.00 är det clear round (60 cm för ponny, 70 cm för stor häst). Egentligen skulle jag och Athena ha varit med och hoppat 60 cm på clear rounden, men eftersom hon skadade sig i hagen och fick ett sår på högra bakkotan i veckan blev jag tvungen att avanmäla mig. Istället ska jag nu hoppa med den andra Athena (Athena II) i blåbärshoppningen. Hon är lite svår på hinder, och vi ska bara vara med på skoj för att träna. Problemet brukar vara att hon stannar på varje hinder en gång innan hon hoppar. Så imorgon är det mantag och nedtramp som gäller. 40 cm kan hon ju skritta över även om hon stannar. Men det ska bli roligt. Måste bara komma ihåg att slänga in ett par ridbyxor i tvättmaskinen. :)

Idag har jag varit på utbildning, "Med fokus på hästens hälsa", här på anläggningen. Det är Lizette som håller den, och hon är så otroligt duktig och intressant att lyssna på. Jag har hjälpt henne med redigeringen av kompendierna, och de blev riktigt snygga faktiskt. Förmiddagen bestod av teori i sal, då vi gick igenom hästens anatomi och fysiologi, och efter lunch gick vi ner i stallet och fick prova att massera några av ridskolehästarna. Imorgon blir det mer massageteknik, och förhoppningsvis även lite mer kinesologi. Utbildningen löper över ytterligare två helger, och innehåller bland annat foder- och örtlära, och träningsfysiologi. Det blir nice!

Nu ska jag gå ut och bråka med min häst. Lika bra att jag skriver det här, så att jag kommer ihåg hur hemsk den här perioden var om några månader, när allting är solsken och hallon igen. Athena klarar verkligen inte av att vara skadad. Hon fullkomligen klättrar på väggarna. Det är så otroligt jobbigt! Tur att jag älskar henne så mycket.

Jag har flyttat, och bor på Västeråkra Herrgård. Hur fint låter inte det? Eftersom ettan jag väntar på inte blir ledig förrän första oktober bor jag provisoriskt i en tvåa på samma gård, en tvåa med ödslig övervåning men med ett kök som väger upp bristen på mysighetsfaktor i övriga rum. Lägenheten som sedan ska bli min ligger i gamla konstnärsateljén. Det ger bra vibbar. Det ska bli härligt att äntligen få inreda ett eget hem! Svårt att inse bara att jag faktiskt ska stanna här nu. De tre senaste höstarna har jag ju gett mig iväg till tre olika ställen, med vetskapen om att det bara varit för året. Först Järvsö, sedan Mjölby och nu sist Linköping (Ljungsbro). Att stanna på ett och samma ställe och faktiskt bygga för framtiden blir något helt nytt för mig, något som faktiskt känns lite läskigt också. Athena har också flyttat hit, och bor nu mindre än 100 m från mig. Hon trivs bra med sina nya kompisar, och sedan hon kom hit har vi ridit ut en hel del i de härliga Rosenholmsskogarna, varit med på en hoppträning och hoppat en bana på sextio-sjuttio cm (första gången vi hoppar riktiga hinder tillsammans), tränat lite dressyr, och även lite western (trail). Måndag till torsdag håller jag lektioner, två till tre lektioner per kväll, och på söndagsförmiddagarna jobbar jag i stallet. Vardagen har försiktigt smugit sig in. Jag går upp vid halv åtta och släpper ut Athena och Silvya, äter frukost, sitter lite vid datorn och pysslar med saker till Lizette eller går ut en sväng (har plockat en del björnbär sista tiden, någon som vet var det finns svamp?), rider Athena, lagar middag, äter, läser en timme och börjar sedan jobba vid tre. Jag längtar tills jag får hit mina pärlor, målardukar och stickgrejor. Jag kommer äntligen att ha tid för sådant också! In till stan tar jag mig smidigt med buss, och övningskörningen rullar på. Just nu planeras extraaktiviteter för ridskolan för fullt, och jag är väldigt pepp på att ha Halloweenfest för kidsen med ridning, utklädnad, mat, film, historier och promenad (sätt in orden "spök-" eller "skräck-" före...). Jag och Gith utvecklade historien om Mördardockan inför Halloweenfesten i Järvsö, och hon är återigen vässad och redo att träda ut i ficklampsljuset, det berättar hon för mig varje natt...