Myssöndag
Igår kväll kom Matte hem efter en vecka på ett orienteringsläger i Spanien. Det har varit jättetomt utan honom, men idag har vi tagit igen förlorad tid genom att spendera en heldag ihop. Först hade vi en lugn morgon med frukost i soffan framför en film och sedan åkte vi till Tornby en sväng och shoppade lite. Jag skulle kolla om ett par ridbyxor som Sofie tipsat om på XXL Sport. De kostade bara 200 och var jättesnygga, men fanns tyvärr inte i min storlek. Däremot hittade vi ett par ridbyxor till Matte! Ett par marinblåa Mountain Horse för bara 200 spänn. Väldigt snygga dessutom, så det var inte mycket att fundera över.
Så nu har Matte en komplett ridutrustning. Min stackars karl... Vad var det som hände egentligen?
Först fick han en hjälm för att de reades ut på Hööks och flickvännens var för liten (sa hon i alla fall, för vad visste han om hur ridhjälmar ska sitta?).
Sedan gick de in en sväng på travshopen i Mantorp. (Hur hamnade han i Mantorp egentligen? Jo, det var visst något om att flickvännen, efter ett av många veterinärbesök, behövde någon som kunde stå och frysa i en timme på stallplan medan hon umgicks med sin häst på transportrampen. En person som hon sedan kunde bli arg på så att ilskan slapp gå ut över hästen, den väna varelsen. Se där, det finns en vettig anledning till allt som sker.)
Helt plötsligt hade de inne på travshopen råkat hamna i delen med mänskliga skor (fastän flickvännen i själva verket skulle titta på tillbehör till hästskor, hmm...) där flickvännen får syn på ett par jodphurs i karlens storlek. "Ser du, det är ju såna skor som Lenny har när han är ute och jagar. De är vattentäta och bra att använda till mycket!" Så hade karlen helt plötsligt ett par ridskor också.
Kort därpå råkade det slinka med ett par shortchaps i herrstorlek när flickvännen gjorde en internetbeställning från en konkursdrabbad hästshop. (De kostade ju nästan ingenting. Faktiskt.)
Och nu till sist: Ridbyxor! Det slutgiltiga steget mot en komplett ridutrustning är taget!
Nästa steg var det naturligaste i världen. De nya ridbyxorna var ju tvungna att invigas. På en långtur. Vilken tur att båda hästarna samtidigt fick motion. Vilken otur att Athena för dagen hade genomgått en fulländad metamorfos till en pansarhäst och behövde borstas i fyrtiofem minuter för att ens gå att sadla. Vilken tur att flickvännen fick hjälp med allt det där jobbiga en trött söndag. Nu blev det ju riktig kvalitetstid istället!
Skämt åsido, jag har verkligen världens bästa pojkvän! <3
Siktet inställt!
Det är så himla kul att träna! Speciellt när man rider en fyrbent arbetsmyra vid namn Lotus. Han är verkligen fantastisk, anstränger sig till det yttersta fastän han är genomsvett. Malin kommenterade det också: "Det är få hästar av hans sort som har sådan arbetsvilja. Han älskar verkligen att jobba, det bara lyser ur ögonen på honom!" Min underbara pojk!
Vi värmde upp med skritt-travövergångar och galopp, varefter vi fick rida öppna på ena långsidan och skänkelvikning från hörnbokstav till medellinje. Nästan samma väg som man rider i LA:3an. På medellinjen rakställde vi och red sedan ut i samma varv som vi kom ifrån.
Vi värmde upp med skritt-travövergångar och galopp, varefter vi fick rida öppna på ena långsidan och skänkelvikning från hörnbokstav till medellinje. Nästan samma väg som man rider i LA:3an. På medellinjen rakställde vi och red sedan ut i samma varv som vi kom ifrån.
Det var väldigt kul att rida öppna och skänkelvikning för Malin. När jag rider själv i paddocken hemma blir det inte alltid så perfekt, eftersom jag ofta nöjer mig med att han bara flyttar sidvärts. Lite unghäst-tänk liksom. Men igår red vi våra första korrekta skänkelvikningar, och jag känner verkligen att det var ett stort steg framåt. Nu ska vi fortsätta träna skänkelvikningar själva hemma i två veckor. Nästa onsdag kommer nämligen hästfysioterapeuten ut och behandlar båda hästarna, så den torsdagsträningen får vi skippa. Men torsdagen därpå kör vi igen. Det vore kul om jag lyckas befästa rörelsen tillräckligt tills dess för att kunna börja jobba med lite mer driv i traven då. Vi får väl se, han är ju väldigt snabblärd, och det märktes att pengen hade trillat ned i slutet av övningen igår. Då behövde jag inte jobba för att bogen skulle leda i rörelseriktningen, och bakdelen följde med bra. Han kämpade på jättebra även undan för högerskänkeln, fastän det blev jobbigare i det varvet. Vilken häst jag har! Malin tycker att jag gör rätt som satsar mot LA:3 den 25:e maj. Så nu blir det så, siktet är inställt!
Dessutom frågade jag Malin om galoppombyten. Lote har väldigt lätt för att byta, han byter gärna på uteritter och på böjda spår i hoppningen. Så jag frågade Malin om hur man ska tänka med byten i dressyren. Hon tyckte att vi ska vänta ett halvår till, tills den förvända galoppen och de enkla bytena sitter. Heh. Hon tror alltså att det kommer att sitta om ett halvår. Skritt-galopp-skrittövergångarna är fortfarande det vi har svårast för, så de enkla bytena känns faktiskt lite avlägsna just nu. Bara att träna på alltså!
Igår berättade Gith att det kommer att bli banhoppningsträning på Sjögestad den 2:a mars. Undrar om Trollet (Lotus) och jag ska ta oss en liten sväng då?
Här kommer en gammal bild på mitt Lakritstroll. Han var så tjock! Och söt! :)
Vår igen!
Dags för det årliga blogginlägget! Som jag längtat! Inte lätt att hålla sig härifrån kan jag lova, men jag har ansträngt mig och lyckats. Heh...
Vad som hänt sedan sist:
- Jag har tagit grönt kort (en besvikelse ur accessoarsynvinkel - man fick inget grönt kort, det registrerades digitalt) och får nu rida bland de stora barnen, PÅ RIKTIGA TÄVLINGAR!
- Lotemannen och jag har startat två dressyrtävlingar, en LB:1 i oktober på Heda, samt en LC:2 nu i februari på Mjölby ridklubb. Första gången fick vi 58,63% och senast fick vi 63,04. Duktig häst!
- Athena har fått diagnosen mineraliserat senfäste på höger framben. Det är ytliga böjsenan som krabbar. Senan är på grund av inlagrad kalk inte lika flexibel som den bör vara. Därför har Athena med ett halvårs mellanrum fått två senskideinflammationer som resulterat i en stor, genomgående galla ovanför kotleden. Efter att vi för andra gången kortisonbehandlat senskidan fick vi tid hos en ultraljusspecialist, som alltså kunde ställa diagnos. Mineralisering av senfästen hos häst är än så länge ett ganska outforskat område och man vet inte riktigt varför det uppstår. Det enda veterinären kunde säga efter ett par veckors luskande var att enstaka hästar drabbas. Av de hästar som hennes kollega, relativt sett expert inom området, hade stött på hade endast en tillfrisknat helt.
Så antagligen kommer Athena aldrig att återfå full funktion i senan, och det är ju inte riktigt ultimat hos en häst som har ett par-tre centimeter högre bakdel än framdel, har ett gediget bogparti och väldigt korta, stumma kotor fram. Sammanfattning: en häst av hennes typ belastar redan frambenen lite för mycket, utan att dessutom ha en funktionsstörning i stötdämpningssystemet. Detta kan vi dessutom krydda med att fröket gillar hopp och studs lite för mycket för sitt eget bästa. Suck.
Nu får hon hålla till godo med att bara bli riden fem dagar i veckan (eventuellt med lite abstinensskritturer utöver det). Vi travar väldigt lite, eftersom traven är mest påfrestande för senan. Vi har fått sluta hoppa, men ska istället satsa fullt ut på reining och trail. Jag håller stenkoll på hennes galla, och det verkar som att den mår bra av det nya schemat. Den är numera obefintlig. Och då menar jag inte obefintligt liten utan just obefintlig. SKÖNT! Vi har dessutom slagit in på trickträningsvägen, nu kan hon buga när jag sätter mig ner, samt början till spansk skritt både avsuttet och uppsuttet. Hon tycker det är jättekul!
- Athena var iväg på betäckning i somras, men blev inte dräktig. Hingsten heter Nobody och kommer från Italien, en riktig liten läckerbit. Men som sagt tog det sig inte fastän jag var utan henne i fem veckor. :( "Men mineraliseringen då, hur är det med ärftligheten?", tänker ni kanske. Det finns inget som hittills pekar på att det går i arv. Inte på humanitärsidan heller, där forskningen är mer gedigen. Men jag var ändå noga med att välja en hingst av den gracilare haflingertypen. Manken ska dessutom vara högre än korset och framkotorna ska vara normala. Hos Nobody lyckades jag pricka av både kravlista och önskelista (snygg exteriör i övrigt, mycket tagel, och trevliga gångarter), men som sagt bidde det ju inget föl. :( Athena får dock komma tillbaka gratis i år och det finns några andra hunkhingstar där också... ;)
Mycket mer vadde det inte. Jag går i skolan som vanligt, skriver exjobb just nu. Jag, Matte och Matsekatten har det fint. Vi bor kvar på samma plats och det mesta är oförändrat faktiskt.
Framtiden då? I den allra närmaste framtiden, det vill säga ikväll, ska jag och Lotetrollet bege oss till Vreta och Malin på dressyrträning. Det ska bli kul! På lite längre sikt har vi en LB:1a inbokad i mitten av april på Heda, och sedan kanske vi vågar försöka oss på ett LA-program på Vreta i slutet av maj... Det känns inte alltför avlägset i alla fall. :) Athena och jag ska vara med på en träningstävling hos Ronny Åman den 23 mars. Förutom det måste vi försöka hitta en westerntränare som vi kan börja träna lite för. Vi har massor att lära inom både reining och trail!
Och bloggen då? Jag lovar ingenting, för det jag lovat tidigare har jag inte levt upp till. Så vi får väl se! >=)
